Den magiska historien bakom “Ja må han leva”: Text och tradition
När tårtan står framme med tända ljus och rummet fylls av förväntan är det dags för en av våra mest älskade traditioner: födelsedagssången. I Sverige sjunger vi nästan undantagslöst “Ja må han (eller hon) leva”, en låt som binder samman generationer. Men hur ser den fullständiga texten ut, och vad betyder egentligen de lite udda ord som dyker upp om man fortsätter att sjunga?
Klassiska texten: Första versen
De flesta kan den första versen utantill, men det kan ändå vara bra att ha den svart på vitt när det är dags att ta i från tårna:
Ja, må han/hon leva!
Ja, må han/hon leva!
Ja, må han/hon leva uti hundrade år!
Javisst ska han/hon leva,
javisst ska han/hon leva,
javisst ska han/hon leva uti hundrade år!
Efter sången följer traditionsenligt ett fyrfaldigt leve:
“Ett fyrfaldigt hurra för [födelsedagsbarnets namn] – Hurra, hurra, hurra, hurra!”
De roliga (och knasiga) extrverserna
Stannar ni vid första versen, eller brukar sällskapet fortsätta? Den svenska födelsedagssången har nämligen flera mer humoristiska och smått absurda extrverser som ofta plockas fram till kalas.
Och när han/hon har levat,
och när han/hon har levat,
och när han/hon har levat uti hundrade år,
ja, då ska han/hon skjutas,
ja, då ska han/hon skjutas,
ja, då ska han/hon skjutas på en skottkärra fram!
Ja, det låter kanske dramatiskt först, men ordet “skjutas” betyder här att personen ska skjutas (skuffas) framåt i en skottkärra! Sången fortsätter sedan med ännu vildare upptåg:
- Hängas: Att personen efter hundra år ska hängas… men på en häst bakåfram!
- Dränkas: Att det vankas dränkning, fast i en flaska champagne!
- Slutklämmen: När alla dessa tokigheter är avklarade konstateras det att födelsedagsfiraren därefter ska firas med en “jättelång låt”.
Varför sjunger vi den?
Att sjunga för någon fyller en djupare funktion än att bara föra oväsen. Det är ett sätt att visa uppskattning, sprida gemenskap och göra huvudpersonen belysningsvis sedd på sin stora dag.
Leave a Reply